Svenssonska betraktelser

Visst, FRA-debatten gjorde att det hettade till lite i riksdagens talarstol. Men i regel är riksdagsdebatterna bättre sömnpiller än vilken whiskeypinne som helst. Det kunde varit annorlunda.

Socialdemokratiska Arbetarpartiet, ni vet partiet som försöker jaga poänger på att uppvisa ett falskt motstånd mot FRA, har nu fått en “kulig” idé. Håll i er. Sossarna vill starta nätpokersajt.

Inte konstigt tomteligan är snabba med att värna spelmonopolet när man:

1. Redan ingår som tillåten aktör inom monopolets ramar ( läs A-lotteriet)

2. Nu kanske också kan tillåtas tjäna pengar på folks pokersug, samtidigt som man med lagstiftning vill motarbeta sina blivande konkurenter 

Ska man skratta eller gråta?

(Länktipstack: AJ Braw)

Efter årets kristdemokratiska riksting inställer sig frågan: var går gränsen för hur urvattnat något kan bli?

I ett läge då jag trodde att likriktningen inom svensk politik hade nått sin absoluta gräns, fick jag omedelbart svar på tal.

Kd är numera för höjd bensinskatt. Detta trots att vi hade sänkt bensinskatt som prioriterad valfråga. Kovändningen är inte bara ett gigantiskt hånfullt sätt att agera gentemot väljarkåren, det verkar även vara en del i en vidare strategi om att vilja vara som alla andra.  

Besluten under kategorin “det här är politiskt korrekt, och måste därför också vara politiskt och strategiskt bra”, var tyvärr lite väl många på årets riksting. 

Jämställdhetsbonusen, en reform införd bara för att blidka folkpartisterna, är numera också kd-politik. Att sedan jämställdhetsbonusen ger uttryck för ett von oben - perspektiv på familjernas vardagsval och att vi rent ideologiskt inte borde applådera sådant, tycks vara strunt samma. Alla andra partier tycker ju det är bra, klart att vi ska hänga på.

LAS skall nu förändras så att ungdomar inte försvåras inträde på arbetsmarknaden. Detta är i grunden bra, men några vassa förslag på hur, som det från KDU om att låta tio anställda få undantas från turordningen, bifölls dock inte. Förståligt. Ingen annan står ju får något liknande. Klart vi inte ska framstå som udda.

Hela rikstinget utgjorde en stor glidning mot det mittenpolitiska fält som många andra partier redan samsas om. Detta är skitbra, om utplåning är målet.   

Dagens svenska politik saknar helt ett tydligt borgerligt alternativ. Ingen tycks våga stå rakryggat för personligt ansvartagande, valfrihet och starka familjer när det börjar blåsa. Jag menar att kristdemokraterna skulle kunna spela denna rollen. det har vi visat förut. Men då måste vi våga stå upp för vår särart, samtidigt som vi vågar komma med nya förslag även om dessa möjligen retar upp vissa kultursideskribenter.

Med omsorg för partiets framtid hoppas jag att denna insikten snart också når partiledningen. Ett första steg vore att anställa någon som PJ Anders Linder.    

För övrigt vill jag tacka Mats Odell för detta välkomna utspel. Kör hårt, Mats!

Idag är det fyra år sedan denna frihetsgigant avled.

Under föregående helg hade KDUs förbundsstyrelse sammanträde. Det blev ett mycket konstruktivt sådant. Bland annat enades vi om ett uttalande som uppmanar Kd att verka för en förändring av den ungdoms- och företagsfientliga Lagen om anställningsskydd. Läs pressmeddelandet här.

MUF-ordföranden Niklas Wykman debatterade jämställdhet med ung-kommunisten Ida Gabrielsson för ett tag sen i TV4. Och på något underligt sätt så kom de rätt bra överrens, vilket förvisso säger en del om MUFs utveckling (avveckling) på senare tid. “Wykman - MUF” verkar i alla fall till stor del ha anammat vänsterns problemformuleringsmetodik i jämställdhetsfrågor. Vill du själv beskåda kombantanternas kafferepsliknande debatt, kan du göra det här. 

I debatten sågar Wykman både vårdnadsbidraget och att föräldraförsäkringen präglas av frivillighet. MUFs ordförande vill alltså kvotera densamma. Det skall med andra ord vara politikers uppgift att genom lag bakbinda familjer från möjligheten att göra egna val. Möjligen med hopp om att låta mindre ofrihetlig, kallar Wykman sin kvoteringsvurm för att individualisera föräldraförsäkringen. Konsekvensen är dock densamma; politiker dikterar och familjer har att anpassa sig.

Denna logik hade varit omöjlig i MUF för några år sen. När man läser Wykmans blogg efter TV-debatten får man dock en fingervisning om vad som har hänt:

Uppenbart måste föräldrarförsäkringen vara individuell. Jag håller med om att man kan ifrågasätta hela konstruktionen, men givet att den finns måste den bygga på relationen individ-stat. Rent praktiskt så skapar den kollektiva modellen vi har i dag ojämställdhet. Mer teoretiskt så är det orimligt att staten behandlar människor i olika kollektiv.

Staten och individen. Så stavas tydligen de enda två samhällsenheter som dagens ungmoderater ser och som de vill inbegripa i sitt frihetsperspektiv. Att familjen skulle vara en tredje sådan enhet värd att ta i beaktande tycks vara helt främmande. Det så kallade familjeperspektiv som en gång fanns inom den moderata rörelsen, och även inom borgerligheten i stort, har i alla fall dess ungdomar valt att fjärma sig ifrån. Kanske för att det inte längre betraktas som så jäkla hippt och PK att snacka om familjen som en ganska positiv och naturlig gemenskap i samhället. Frågan inställer sig dock; är det inte ganska verklighetsfrånvänt att reducera människor till ett gäng isolerade öar utan interaktion med varandra?  

I söndags avslutades KDUs riksmöte som i år gick av stapeln i Mölndal. Det var på många sätt både ett givande och trevligt riksmöte. Ett extra tack till arrangörerna som gjorde grymt bra ifrån sig.

Den mest överhängande av frågor som avhandlades under riksmöteshelgen var val av ordförande. Kampen stod mellan Matilda Stålbert och Charlie Weimers, en kamp som Charlie gick vinnande ur med 58 röster mot 47. Personligen är jag fullständigt övertygad om att det var ett korrekt val av ordförande. KDU har en otrolig utvecklingspotential och med Charlie vid rodret tror jag att vi kan lyckas profilera oss som det naturliga valet för borgerligt sinnade ungdomar. Med fokus på valfrihetfrågor, familjefrågor, lag och rätt samt en ekonomisk politik som sätter tilltron till marknadslösningar tror jag vi kommer att lyckas. Till övriga ordföringar valdes Ebba Busch och Max Thagesson, två ytterst kompetenta och väl lämpade personer att leda förbundet mot detta mål.

Personligen blev jag återvald som ledamot av förbundsstyrelsen. Tackar för förtroendet och ser fram emot årets arbete.

Även politiskt var riksmötet en framgång. Några av riksmötets positiva beslut var:

- Fortsatt positiv hållning till platt skatt

- Fortsatt positiv hållning till sänkt drivmedelskatt

- Avskaffande av spelmonopolet

- Tydliga förslag om hur LAS skall försvagas

- Minska antalet riksdagsledamöter

… och, inte att förglömma, den ur ideologisk synvikel oerhört viktiga frågan om att skrota Zebralagen.

By the way; läs Weimers klockrena inlägg om den absurda Riccardo-domen.

KRIX heter tydligen moderaternas kommunala rikskonferens. Från denna konferens hittade jag bilden ovan. Sloganen “Närmare människor” känns ganska bekant  för en kristdemokrat. I synnerhet om denna kristdemokrat kommer från Bayern.   

I måndags presenterade KDUs valberedning sitt förslag till ny förbundsstyrelse för 2008/2009. En ening valberedning kungjorde att Charlie Weimers är den person de vill se ta över ordförandeklubban efter Ella Bohlin. Förslaget glädjer mig. Charlie är utan tvekan den bäst rustade kandidaten för uppgiften. Charlies sakpolitiska kompetens, ideologiska förankring, organisatoriska kunnande och internationella kontaktnät utgör alla faktorer som övertygar mig om det lämpliga i att följa valberedningens ordförandeförslag på riksmötet i maj.

Personligen blev jag föreslagen som ledamot av förbundsstyrelsen. Får ta och tacka alla distrikt som har nominerat mig för förtroendet.

Mccains första reklamvideo som republikanernas presidentkandidat lanserades för ett tag sedan. Betyg? Måste hålla med Steven Crosson; gåshudsfaktorn är onekligen hög.