Individ och stat – samhällets enda enheter?

MUF-ordföranden Niklas Wykman debatterade jämställdhet med ung-kommunisten Ida Gabrielsson för ett tag sen i TV4. Och på något underligt sätt så kom de rätt bra överrens, vilket förvisso säger en del om MUFs utveckling (avveckling) på senare tid. ”Wykman - MUF” verkar i alla fall till stor del ha anammat vänsterns problemformuleringsmetodik i jämställdhetsfrågor. Vill du själv beskåda kombantanternas kafferepsliknande debatt, kan du göra det här. 

I debatten sågar Wykman både vårdnadsbidraget och att föräldraförsäkringen präglas av frivillighet. MUFs ordförande vill alltså kvotera densamma. Det skall med andra ord vara politikers uppgift att genom lag bakbinda familjer från möjligheten att göra egna val. Möjligen med hopp om att låta mindre ofrihetlig, kallar Wykman sin kvoteringsvurm för att individualisera föräldraförsäkringen. Konsekvensen är dock densamma; politiker dikterar och familjer har att anpassa sig.

Denna logik hade varit omöjlig i MUF för några år sen. När man läser Wykmans blogg efter TV-debatten får man dock en fingervisning om vad som har hänt:

Uppenbart måste föräldrarförsäkringen vara individuell. Jag håller med om att man kan ifrågasätta hela konstruktionen, men givet att den finns måste den bygga på relationen individ-stat. Rent praktiskt så skapar den kollektiva modellen vi har i dag ojämställdhet. Mer teoretiskt så är det orimligt att staten behandlar människor i olika kollektiv.

Staten och individen. Så stavas tydligen de enda två samhällsenheter som dagens ungmoderater ser och som de vill inbegripa i sitt frihetsperspektiv. Att familjen skulle vara en tredje sådan enhet värd att ta i beaktande tycks vara helt främmande. Det så kallade familjeperspektiv som en gång fanns inom den moderata rörelsen, och även inom borgerligheten i stort, har i alla fall dess ungdomar valt att fjärma sig ifrån. Kanske för att det inte längre betraktas som så jäkla hippt och PK att snacka om familjen som en ganska positiv och naturlig gemenskap i samhället. Frågan inställer sig dock; är det inte ganska verklighetsfrånvänt att reducera människor till ett gäng isolerade öar utan interaktion med varandra?  

Riksmötet 08

I söndags avslutades KDUs riksmöte som i år gick av stapeln i Mölndal. Det var på många sätt både ett givande och trevligt riksmöte. Ett extra tack till arrangörerna som gjorde grymt bra ifrån sig.

Den mest överhängande av frågor som avhandlades under riksmöteshelgen var val av ordförande. Kampen stod mellan Matilda Stålbert och Charlie Weimers, en kamp som Charlie gick vinnande ur med 58 röster mot 47. Personligen är jag fullständigt övertygad om att det var ett korrekt val av ordförande. KDU har en otrolig utvecklingspotential och med Charlie vid rodret tror jag att vi kan lyckas profilera oss som det naturliga valet för borgerligt sinnade ungdomar. Med fokus på valfrihetfrågor, familjefrågor, lag och rätt samt en ekonomisk politik som sätter tilltron till marknadslösningar tror jag vi kommer att lyckas. Till övriga ordföringar valdes Ebba Busch och Max Thagesson, två ytterst kompetenta och väl lämpade personer att leda förbundet mot detta mål.

Personligen blev jag återvald som ledamot av förbundsstyrelsen. Tackar för förtroendet och ser fram emot årets arbete.

Även politiskt var riksmötet en framgång. Några av riksmötets positiva beslut var:

- Fortsatt positiv hållning till platt skatt

- Fortsatt positiv hållning till sänkt drivmedelskatt

- Avskaffande av spelmonopolet

- Tydliga förslag om hur LAS skall försvagas

- Minska antalet riksdagsledamöter

… och, inte att förglömma, den ur ideologisk synvikel oerhört viktiga frågan om att skrota Zebralagen.

By the way; läs Weimers klockrena inlägg om den absurda Riccardo-domen.