Slösurfande skall inte underskattas. Fann idag en intressant artikel skriven av Åhus-sonen Roland Poirier Martinsson. Artikeln är daterad 10 april i år och jag kan inte fatta hur den kan ha gått mig förbi så här länge. Roland skriver om vänsterns vilja att påklistra Bob Dylan politiska åsikter och använda honom som någon form av kulturell ikon för deras politiska diskurs. Föga konstigt, förvisso, då Dylans förmåga att producera briljanta låttexter inte kan underskattas. Problemet är bara att Dylan inte låter sig politiseras. Dylan vägrade gång efter annan att ställa upp vid antikrigsrörelsens Vietnamdemostrationer. Epitetet protestsångare fnös han åt så fort det kan på tal. Roland PM skriver:
Ett problem är att Dylan inte är vänstervriden. I en intervju berättar han om sin olust inför en vänster som, så angelägen att visa medkänsla, reducerar svarta individer till medlemmar av en utsatt grupp med särskild hudfärg. När han kritiserades för att tiga om Vietnamkriget sade han: ”Hur vet du att jag inte är för kriget?” I Palestinakonflikten står han på Israels sida. Feminismen tycks han betrakta som en kuriös modefluga. Han är motståndare till abort och accepterar dödstraff.
Det viktigaste Roland PM för fram är dock att Dylan inte låter sig politiseras. Och i likhet med Roland PM så tar jag vänsterns politisering av Dylan som en personlig förolämpning.
