Av de amerikanska presidentkandidaterna är det nästintill idel demokrater som erhåller stöd av den svenska politiska eliten. De svenska partiledarna, från höger till vänster, är skrämmande eniga; det är endera Billary eller Barack som gäller. Svenska ledarredaktioner utgör heller inga undantag. Det är lätt att som svensk få uppfattningen att republikaner är något som katten släpat in.
Turligen så finns det några inom den svenska borgerligheten som nu tagit bladen från sina munnar och påpekat det tragiska i detta. Johan Ingerö, borgerlig debattör, och Charlie Weimers, tf förbundsordförande i KDU, är några av de få som, hör och häpnad, vågar säga att de vill se en republikan som president. Jag tycker de ger rimliga anledningar till varför:
Det handlar om att värna den öppna amerikanska ekonomin. Demokraternas ekonomiska protektionism vore direkt förödande för Sverige och många länder därtill. Inte nog med att demokraterna motsätter sig frihandelsavtalet CAFTA, utan även Bill Clintons NAFTA är föremål för omprövning.
Det handlar om Irak. Oavsett initial åsikt om huruvida kriget var rättfärdigt eller inte borde de flesta inse det direkt vedervärdiga och oansvariga i att, likt de demokratiska kandidaterna önskar, skicka hem trupperna innan ordingen är säkerställd . Att lämna spelfältet öppet för radikala islamistiska krafter i syfte att vinna billiga inrikespolitiska poänger är i alla fall inget jag kan klappa händerna åt.
Dessutom handlar det om, vilket inte är att förringa, ett försvar av låga skatter, liten stat och värnande av familjers och individers autonomi.
Därför håller jag tummarna för på Mccain. Ser på ansiktsboken att den moderate riksdagsmannen Fredrik Schulte håller med. Merparten av det svenska politiska etablissemanget gör tyvärr ett annat val. Som tur är saknar vi svenskar rösträtt den 4 november.
Kategorier: Familj · Frihet · Kapitalism · Kristdemokrati · Reinfeldt · Skattepolitik · USA
Få saker upprör mig så mycket som när vänsterpartister debatterar familjepolitik. Ständigt dessa idiotförklaringar av föräldrar som vill göra egna val. Alltid dessa vrål om att familjer är en kvinnofällor och detta måste vi politiker medvetandegöra människor om. Föräldrar är oförmögna att fatta egna beslut eftersom deras beslut inte alltid följer den vänsterpartistiska samhällsdrömmen. Föräldrar utan genustänk skall omyndigförklaras och tillrättavisas av det offentliga.
Under Kristianstad kommuns senaste fullmäktigesammanträde fick ledamöter och åhörare återigen känna doften av ovan förda resonemang. Fullmäktige debatterade kommunens skolplan. Liselotte Welander (kd) frågade BUNs ordförande Pierre Månsson (fp) om anledningen till varför det i skolplanen fanns en skrivelse som löd: Andelen elever som har fritidshemsplats skall öka. Welander ställde den befogade frågan: Hur kan man ha som mål att så många som möjligt skall in på en fritidsplats? Underförstått: Borde inte detta vara upp till de enskilda föräldrarna att bestämma?
Svaret från Pierre Månsson uteblev. Däremot var (v)-ledamoten Ruzica Stanojevic rapp med att svara. Och nej, hon höll inte igen. Hon raljerade på följande sätt:
Jag tänkte svara Liselotte Welander. Det här med fritidshem och att antalet elever som är på fritidshem skall öka. Ja vad ska man annars ha? Att antal hemmafruar ska öka kan man väl inte skriva i skolplanen. För det är väl det som är alternativet?
Replik Welander:
Jag tänker inte ta någon stor debatt med dig Ruzica, men en sak skulle jag vilja göra klart här. Vi tolererar ingen mobbing i skolan. Och de nedlåtande uttryck du gjorde här om föräldrar som är hemma med sina barn är ren mobbing.
Replikskiftena fortsatte en vända till. Stanojevic pratade om hemmafruar. Welander om att vi inte skall nedvärdera föräldrars val, så om det är att stanna hemma eller välja en fritidsplats åt sina barn. Som så många gånger stod alltså valfrihet mot klåfingrighet. Och som så många gånger satt jag där irriterad.
Kategorier: Familj · Frihet · Pinsamheter · Radikalfeminism · Vänstern
