Rakt i ansiktet. Birro agerar språkrör åt den tysta majoriteten.
I radions P1 begråter författaren Maria Sveland detta förbannade fängelse, denna oerhörda kvinnofälla, denna helvetiska tyranni, denna satans uppfinning. Gudrun Schyman är (givetvis) där också (hon tar varje chans att bete sig värre än en rasist i sitt hat mot män) och bespottar mannen i vilken form han än må uppenbara sig.
Alla skrattar åt den löjliga familjen, åt mannens tafatta snubbleri med blöjor och fasadmålning. Kärnfamiljen är inte bara en bluff det är en lögn och en kvinnofälla (Schyman tycker för övrigt att allting är kvinnofällor, från familj till tetravin), som om kvinnor vore helt oförmögna att tänka en enda tanke själv.
Slösurfande skall inte underskattas. Fann idag en intressant artikel skriven av Åhus-sonen Roland Poirier Martinsson. Artikeln är daterad 10 april i år och jag kan inte fatta hur den kan ha gått mig förbi så här länge. Roland skriver om vänsterns vilja att påklistra Bob Dylan politiska åsikter och använda honom som någon form av kulturell ikon för deras politiska diskurs. Föga konstigt, förvisso, då Dylans förmåga att producera briljanta låttexter inte kan underskattas. Problemet är bara att Dylan inte låter sig politiseras. Dylan vägrade gång efter annan att ställa upp vid antikrigsrörelsens Vietnamdemostrationer. Epitetet protestsångare fnös han åt så fort det kan på tal. Roland PM skriver:
Ett problem är att Dylan inte är vänstervriden. I en intervju berättar han om sin olust inför en vänster som, så angelägen att visa medkänsla, reducerar svarta individer till medlemmar av en utsatt grupp med särskild hudfärg. När han kritiserades för att tiga om Vietnamkriget sade han: ”Hur vet du att jag inte är för kriget?” I Palestinakonflikten står han på Israels sida. Feminismen tycks han betrakta som en kuriös modefluga. Han är motståndare till abort och accepterar dödstraff.
Det viktigaste Roland PM för fram är dock att Dylan inte låter sig politiseras. Och i likhet med Roland PM så tar jag vänsterns politisering av Dylan som en personlig förolämpning.
Edmund Stoiber håller tal inför de bayerska kristdemokraterna. Talet rör de tyska miljöpartisterna förslag om att införa fem muslimska helgdagar i tysk lagstiftning. Stoiber är inte helt övertygad om förslagets riktighet.
