Hur många nya moderater visste?

KRIX heter tydligen moderaternas kommunala rikskonferens. Från denna konferens hittade jag bilden ovan. Sloganen ”Närmare människor” känns ganska bekant  för en kristdemokrat. I synnerhet om denna kristdemokrat kommer från Bayern.   

Jag är en av de där udda figurerna

Av de amerikanska presidentkandidaterna är det nästintill idel demokrater som erhåller stöd av den svenska politiska eliten. De svenska partiledarna, från höger till vänster, är skrämmande eniga; det är endera Billary eller Barack som gäller. Svenska ledarredaktioner utgör heller inga undantag. Det är lätt att som svensk få uppfattningen att republikaner är något som katten släpat in.

Turligen så finns det några inom den svenska borgerligheten som nu tagit bladen från sina munnar och påpekat det tragiska i detta. Johan Ingerö, borgerlig debattör, och Charlie Weimers, tf förbundsordförande i KDU, är några av de få som, hör och häpnad, vågar säga att de vill se en republikan som president. Jag tycker de ger rimliga anledningar till varför: 

Det handlar om att värna den öppna amerikanska ekonomin. Demokraternas ekonomiska protektionism vore direkt förödande för Sverige och många länder därtill. Inte nog med att demokraterna motsätter sig frihandelsavtalet CAFTA, utan även Bill Clintons NAFTA är föremål för omprövning.    

Det handlar om Irak. Oavsett initial åsikt om huruvida kriget var rättfärdigt eller inte borde de flesta inse det direkt vedervärdiga och oansvariga i att, likt de demokratiska kandidaterna önskar, skicka hem trupperna innan ordingen är säkerställd . Att lämna spelfältet öppet för radikala islamistiska krafter i syfte att vinna billiga inrikespolitiska poänger är i alla fall inget jag kan klappa händerna åt.

Dessutom handlar det om, vilket inte är att förringa, ett försvar av låga skatter, liten stat och värnande av familjers och individers autonomi. 

Därför håller jag tummarna för på Mccain. Ser på ansiktsboken att den moderate riksdagsmannen Fredrik Schulte håller med.  Merparten av det svenska politiska etablissemanget gör tyvärr ett annat val. Som tur är saknar vi svenskar rösträtt den 4 november.     

Hamstring pågår

Regeringens julklapp till Sveriges snusare kommer den 1 januari. Regeringen Reinfeldt tycker tydligen att den förra punktskattehöjningen var lite för låg. Nu smäller man till med en höjning på 35-40 procent per viktenhet snus. Hamstringscirkusen bjuder åter till föreställning.  

Punktskatter  tas ut på konsumtion som ger det övriga samhället uppenbara merkostnader. Så lyder principen. Gott så. Men hur motiveras snusskattehöjningen? Hur kan man på ett principiellt plan rättfärdiga att en lössnus, efter skattehöjningen, når samma prisklass som ett paket cigaretter? Visst, snus är inte gröt, men att snusets skadeeffekter och kostnader för samhället skulle vara jämförbara med cigaretternas, vilket skattenivån faktiskt signalerar, är ju hopplöst bizarrt. Man får tycka vad man vill om punktskattesystemet, men nu när vi har systemet borde det banne mig andas lite logik också.    

En Sahlin värd att lyssna på

Ryckt ur sitt sammanhang är följande uppmaning från Mona till Fredrik under onsdagens partiledardebatt något att ta fasta på:

Sluta spegla dig i socialdemokratin i allt du gör. Allt blir bak och fram i en spegel.

Väl talat, Mona!