Jag har inte läst Naomi Kleins mastodont-verk Chockdoktrinen som hyllats på svenska tidningars kultursidor. Det har däremot Johan Norberg gjort. Och måste medge att hans sågning längs fotknölarna av bokens centrala teser får mig att överväga att läsa boken.
Länktips-tack: Sara
Få saker upprör mig så mycket som när vänsterpartister debatterar familjepolitik. Ständigt dessa idiotförklaringar av föräldrar som vill göra egna val. Alltid dessa vrål om att familjer är en kvinnofällor och detta måste vi politiker medvetandegöra människor om. Föräldrar är oförmögna att fatta egna beslut eftersom deras beslut inte alltid följer den vänsterpartistiska samhällsdrömmen. Föräldrar utan genustänk skall omyndigförklaras och tillrättavisas av det offentliga.
Under Kristianstad kommuns senaste fullmäktigesammanträde fick ledamöter och åhörare återigen känna doften av ovan förda resonemang. Fullmäktige debatterade kommunens skolplan. Liselotte Welander (kd) frågade BUNs ordförande Pierre Månsson (fp) om anledningen till varför det i skolplanen fanns en skrivelse som löd: Andelen elever som har fritidshemsplats skall öka. Welander ställde den befogade frågan: Hur kan man ha som mål att så många som möjligt skall in på en fritidsplats? Underförstått: Borde inte detta vara upp till de enskilda föräldrarna att bestämma?
Svaret från Pierre Månsson uteblev. Däremot var (v)-ledamoten Ruzica Stanojevic rapp med att svara. Och nej, hon höll inte igen. Hon raljerade på följande sätt:
Jag tänkte svara Liselotte Welander. Det här med fritidshem och att antalet elever som är på fritidshem skall öka. Ja vad ska man annars ha? Att antal hemmafruar ska öka kan man väl inte skriva i skolplanen. För det är väl det som är alternativet?
Replik Welander:
Jag tänker inte ta någon stor debatt med dig Ruzica, men en sak skulle jag vilja göra klart här. Vi tolererar ingen mobbing i skolan. Och de nedlåtande uttryck du gjorde här om föräldrar som är hemma med sina barn är ren mobbing.
Replikskiftena fortsatte en vända till. Stanojevic pratade om hemmafruar. Welander om att vi inte skall nedvärdera föräldrars val, så om det är att stanna hemma eller välja en fritidsplats åt sina barn. Som så många gånger stod alltså valfrihet mot klåfingrighet. Och som så många gånger satt jag där irriterad.
Kategorier: Familj · Frihet · Pinsamheter · Radikalfeminism · Vänstern
Slösurfande skall inte underskattas. Fann idag en intressant artikel skriven av Åhus-sonen Roland Poirier Martinsson. Artikeln är daterad 10 april i år och jag kan inte fatta hur den kan ha gått mig förbi så här länge. Roland skriver om vänsterns vilja att påklistra Bob Dylan politiska åsikter och använda honom som någon form av kulturell ikon för deras politiska diskurs. Föga konstigt, förvisso, då Dylans förmåga att producera briljanta låttexter inte kan underskattas. Problemet är bara att Dylan inte låter sig politiseras. Dylan vägrade gång efter annan att ställa upp vid antikrigsrörelsens Vietnamdemostrationer. Epitetet protestsångare fnös han åt så fort det kan på tal. Roland PM skriver:
Ett problem är att Dylan inte är vänstervriden. I en intervju berättar han om sin olust inför en vänster som, så angelägen att visa medkänsla, reducerar svarta individer till medlemmar av en utsatt grupp med särskild hudfärg. När han kritiserades för att tiga om Vietnamkriget sade han: ”Hur vet du att jag inte är för kriget?” I Palestinakonflikten står han på Israels sida. Feminismen tycks han betrakta som en kuriös modefluga. Han är motståndare till abort och accepterar dödstraff.
Det viktigaste Roland PM för fram är dock att Dylan inte låter sig politiseras. Och i likhet med Roland PM så tar jag vänsterns politisering av Dylan som en personlig förolämpning.
Kategorier: Dylan · Rätt i krysset · Vänstern
